Jag minns när jag var yngre. Kanske var det 10 år sedan? Vi hade ett spel som hette SimStad, en barnversion av SimCity, som jag brukade spela - nästan hela tiden. Jag minns att jag byggde så fina städer. Allt var småvillor, skolor och betong. Cykelvägar i betong som ränder kors och tvärs i ett oändligt rutmönster. Större, bilvägar som, lika rektangulärt, sträckte sig kring bostadsområdena, där de behövdes. Allt var i sann Stalin-stil. Det var ordning. Ibland tyckte jag att det såg så torrt ut, det där med bara betong. Så jag brukade plantera ut körsbärsträd. Problemet var att körsbärsträden, identiska i varje pixel, blev utplacerade precis som cykel- och bilvägarna.
Jag minns hur fint jag tyckte att jag gjorde det då. Hur duktig jag tyckte jag var. Ordning, kollektivism, var vackert. Alla skulle ha vita staket.
Nu håller jag inte med mig själv. Nu sätter jag mig emot planerad grönska. Planterad grönska. Rektanglar, eller små ord i blommor, tilltalar mig ingenstans. Och istället för att dölja betongdjungeln, blir blommorna en del av det. De färggranna ytorna, och de gröna löven, blir precis som graffitin, en målning på fasaden.
Enough said?
Ok, bilden säger det mesta. Men parker och grönska lite "vildare" är alltid bra för själen. Vi gillar ju att bo på landet i vår familj.
SvaraRadera